Gospelkören fick sitt genombrott genom TV-programmet Med gospel till vardags (Svensk Tonfilm, regi Håkan Cronsioe, 1963). Samtidigt spelade kören in sin första skiva, som inleds med signaturmelodin Jag lever (sv. text H. Cronsioe).

De följande fem åren blev mycket intensiva, med tätt mellan framträdanden både utanför och innanför kyrkväggarna. Som exempel kan nämnas över 80 fram-trädanden under 1964, över hela Mellansverige. Gospelkören gav inspiration till många nya grupper, särskilt sedan häftena Gospelkören sjunger började ges ut på det kören närstående förlaget Team Ton.

Hösten 1965 gjorde kören en två månader lång bussturné i USA, New York - San Francisco tur- och retur, med boende i privathem. Förutom i kyrkor och konsert-lokaler, sjöng kören till exempel på Världsutställningen i New York, i ett tidigt färg-TV-program på RCA och på nattklubb i Las Vegas. Resans höjdpunkt var nog ändå nattmötet på en trottoar i Harlem bland knarkare och utslagna, tillsammans med David Wilkerson. En av körens medlemmar översatte under resan hans själv-biografiska bok Korset och stiletten till svenska.

Tack vare den starka pressbevakningen av turnén var kören nu ännu mer känd. Efter hemkomsten gavs en Home Coming Concert på ett absolut fullsatt Konsert-hus i Stockholm, följt av ytterligare turnerande runt södra Sverige.

1968 började det bli svårt med barnpassningen på veckokvällarna. Det fick mest bli Gospel Nights på helgen, för oftast fullsatta kyrkor. Den "riktiga" gospeln bör-jade också komma stort och kören beslöt att det var dags att lämna över.

September 1968 gjorde Gospelkörens sitt sista framträdande, på Sollidenscenen på Skansen. Men 1990 återsamlades man, på Körfestivalen i Jönköping, till en Revival Concert. Gäst var Svantes musikaliska inspiratör Ralph Carmichael som också dirigerade en av sina egna sånger. Den fulltaliga publiken sjöng med. Man hade inte glömt.

---