Minnen från Flysta

Tjugo- och fyrtitalister minns sina barndomstider

I Spånga hembygdsförenings tidskrift Spångabygden, nr 56/1996 finns artikeln "Min barndoms Flysta". Artikelförfattaren Gun-Lis Gewert var dotter till våra grannar Klingberg, som redan 1927 byggt sig ett egnahem på Klippvägen, längst i söder mot Nälstaån. Modern, Frida Klingberg, var som socialdemokrat starkt engagerad i municipal- och kyrkofullmäktige liksom i Konsums styrelse.

Artikeln inspirerar också mig till att minnas hur min barndoms Flysta tedde sig. Jag blandar våra minnesbilder fritt. Gun-Lis tar dock avstamp i sent 20-tal medan jag själv kom dit först 1945, efter andra världskrigets slut.

Det lilla hus som nu är Flysta Pizzeria har en gammal historia. Först låg här en liten kooperativ affär som dock redan 1931 flyttade till en ny tvåvåningsbyggnad på tomten närmare "brandstationen". Den bistre föreståndaren Odenbrandt bodde på övervåningen.  Konsum hade tre separata avdelningar med svängdörrar emellan: mjölk, specerier och kött, allt med manuell betjäning. En period fanns det också en Kronfisken-affär bredvid. Jag jobbade i charken hos fru Rotstam under två jullov och bar julskinkor upp och ner mellan köttdisken och källarens cementkar med saltlake.

Gun-Lis Gewert skriver om det kvarter mellan By- och Spångavägen, som av och till varit lekpark. På 30-talet var där ett gärde med växthus, avgränsat av granhäck på ena sidan och den gamla allékantade vägen upp till Flysta Gård på den andra. Den fick sedan namnet Allévägen. Här låg Skölds matvaruaffär, i ett hus som brann ner på 50-talet. Allévägen blev omdöpt till Rullstensvägen vid inkorporeringen 1949. När gärdet bebyggdes på 50-talet, fick vägen sitt nuvarande läge utanför trädraden, med den gamla vägbanan nu som gångbana.

Nya villaägare slog sig ner runt Flysta Gård. Den gamla vägen därifrån mot Bromma finns kvar som Söderberga Gårdsväg. Redan 1927 gick här gula buss 4 direkt till Norra Bantorget, först över Beck-omberga gård mot Bällstavägen och vidare mot Sumpan och Haga Södra.

Snart byggde man den mer direkta vägen över gärdet. Den drabbades dock av ordentliga över-svämningar och fick en gångbana i trä "för icke simkunniga", som min klasskamrat skriver i Spånga-bygden. Vi är många som minns det stora äventyret med renoveringen av ån och stenläggningen av Spångavägen. Man kunde ju få åka med på den hästdragna kärran! Men fint blev det, inte minst för den ökande busstrafiken som 1948 förlängts från Folkan till Spånga station. Innan tunnelbanan och 117 kom 1952, fanns också möjligheten att ta sig till stan genom Bromma och över Tranebergsbron, då med röda 63:an från Beckis' bevarade grind vid Spångavägen, eller med 62:an från Bromma kyrka. Långa promenader för små barn.

Det egentliga "centrum" låg dock framme vid brandstationen. Där fanns det tobaksaffär, dam-frisering och hattaffär. I huset bredvid fanns Adlers Beklädnadsaffär och mittemot låg alltså Hellbergs sybehör som hade allting. I Flysta fanns också två(!) sportaffärer. Roos Cykel och Sport vid Allévägen hade bensinpump och Nyströms Cykelaffär uppåt Skogslöparvägen höll med luftpump. Där låg också tidigt Richardssons Glasmästeri.

Både Flysta Möbelaffär och Flysta Järn & Färg, öppnad redan 1938, ägdes av familjen Gustavsson på Byvägen. Jag gick i småskolan i Folkan med sonen Jan-Erik (t.h.), som vid lämplig ålder övertog järnaffären tillsammans med sin bror och drev den till mitten av 80-talet. Nu säljs där soffor. På Järnis högra gavel låg också posten tills den flyttade till hörnet av Spånga-vägen och Långvretsvägen. Där är det också pizzeria nu. . .

Hembageriet bredvid Järnis-huset ska inte heller glömmas. Det var världsberömt i hela Västerort, inte minst för bröllopstårtorna och mandel-tårtan "Flysta Special".  Här köpte vi barn våra femöres Mjölkchoko i brunt papper. Hembageriet startades redan 1912 och borde egentligen ha kulturminnes-märkts för sin gamla fina marmorinredning. 1971 tog Janne Wessberg över och drev rörelsen framgångsrikt till sin pensionering 2010!

Gun-Lis Gewert drar sig till minnes zigenarna som ibland fick tillstånd att stanna upp vid Beckom-bergaskogen. De fick hålla tillgodo med en sank äng på norrsidan av skogen söder om ån. Där smälte snön sent och solen nådde inte dit.

Från början av 50-talet minns jag att zigenarna av och till slog sig ner också på solsidan av ån, där det nu ligger en röd radhuslänga. De blev på så vis grannar med Lundbergers. Bröderna Kalle och Martin var välkända cyklister. Yngste brodern Harry - "Professorn" i motorcykelvärlden - är väl fortfarande känd av många. Deras tomt var säkert den "värsta" i hela västra Stockholm. Ett två meter högt "lager" av motorcykeldelar täckte nästan hela tomten, förutom de små gångar som behövdes för att komma åt "reservdelarna" och det ruckliga boningshuset. Där skötte "morsan" markservicen och slog ihjäl råttor. Mycket spännande för oss grabbar och ett eldorado för hoj-entusiasterna. Harry dog 2005. "Vänner" reste gravvården på Spånga kyrkogård.

Åter till Gun-Lis barndomsminnen, som vad gäller denna del lika gärna kunde vara skrivna av mig själv: Att bo i utkanten av Flysta var att bo i äventyrens värld. Vi byggde farkoster av tunnor och paddlade i ån. På vintern var den vår skridskobana. Vi hade en stor bob, som vår far snickrat. Vi kunde sitta tre grensle i rad fram och två bredvid varandra bak. Färden gick utför de branta backarna utom på tisdagarna för då kom fiskbilen."

Även vår far snickrade en sådan bob, för livsfarliga färder utför hela kvarteret Stupet, från vattenpumpen uppe vid Pionjärbacken ner till Gun-Lis föräldrahem. Vägen heter nu Flystaslingan, ett i sanning mycket lämpligt namn på denna smala och uruselt underhållna väg. Av Klipp-vägens bobbacke finns dock bara den övre delen kvar. Författaren Åke med syster Christina på "Kullen"som antogs vara en vikingagrav Hem