Emil Pettersson, skivdirektör i Bro

HOME

Strax före andra världskriget finner vi åter Emil Pettersson i skiv-branschen, nu tillsammans med sonen Harry Svalfors. Det gick inte att importera denna av många så efterlängtade vara. Entreprenören Emil ser möjligheterna från sin plats i styrelsen för SGI, Svensk Grammofonindustri.

Inga som helst papper finns kvar från denna tid. Följande formella uppgifter har vaskats fram ur Bolagsverkets arkiverade handlingar. Läs här om själva fabriken.

SGI Malmö

AB Svensk Grammofonindustri (SGI) bildades formellt den 30 oktober 1937 i Malmö, "till ändamål att driva fabriks- och handelsrörelse jämte annan därmed förenlig verksamhet", som det står i registreringsbeviset. Aktiekapitalet var 5.000 kr och en interimsstyrelse tillsattes, så länge.

Månaden innan hade Emil Pettersson låtit ge ut en första i en serie av stenkakor på skivmärket Toni, vars skivor sedan något år pressats på ett företag i Malmö som drevs av disponent Tage Andersson. Han hade tydligen expansionsplaner.

SGI Upplands-Bro

Sommaren 1938 köptes det troligen skräddarsydda aktiebolaget SGI av disponent Andersson. Aktie-kapitalet ökades till 120.000 kr och SGI köper ett gammalt mejeri i Upplands-Bro, enligt uppgift "för att komma närmare skivmarknaden". Tillverkning och personal flyttas från Malmö till den nya skiv-fabriken.

Tage och Emil kände väl varandra och i mars 1939 hade "fabrikörerna Emil Pettersson och Harry Svalfors", Emils son, tagit plats i SGI och dess styrelse. Aktiekapitalet höjdes dock inte - bransch-kunskapen skulle väl bli deras bidrag.

Emil hade ju upplevt vad avspärrningarna under första världskriget innebar i form av möjligheter och hade säkert för avsikt att positionera SGI som en de stora skivpressarna i Sverige. Det kan inte ha varit lätt. Man gick in i 1940 års verksamhet med en från starten 1936 balanserad förlust på 45.000 kr (i dagens värde 1 milj kr). Där låg man kvar de närmaste tre åren vars försäljningssiffror ändå steg från 100' till 250' (motsvarande 4,5 milj kr). Stora investeringar i maskiner gjordes också. Det egna skivmärket Toni gick snart i konkurs, trots påståendet på skivmappen.

Disponent Andersson bodde kvar i Malmö men i maj 1942 beslöts att "styrelsen skulle hava sitt säte i Bro socken av Uppsala län", med postadress Bro. Men eftersom ingen av styrelsens tre ledamöter bodde i Bro måtte "sätet" vara fabrikens övernattningslägenhet. Emil hade dock byggt en sommarstuga i Härneviområdet där man också hjälpte de anställda att få egnahem byggda, i det som kom att kallas "Chicago".

Först nyåret 1947 registreras att den numera vice verk-ställande direktören Tage Anderssons hemvist har blivit Stockholm. 

Oro i styrelsen

Påföljande nyår avgår VD Petterson ur styrelsen och in träder ingenjör Carl Fredrik Rubin, med frun som suppleant. Om dessa vet vi ingenting.

Redan 1949 ersätts herr Rubin av advokaten Nils Erik Harald Mossberg. Postadressen är nu Vasa-gatan 26 i Stockholm. Det stämmer bra med en gammal anteckning om att "Harry sitter i fint kontor" på Vasagatan.

Vid årsskiftet 50/51 blir också fru Rubin ersatt som suppleant - av ytterligare en advokat, Lars Erik Forsman! Emil sitter åter i styrelsen men VD är nu Tage Andersson. Bolagets adress är Bro.

Två år senare, 29/12 1952, låter Emil och Harry lösa ut sig för pengar som antagligen bättre be-hövdes i Ramonafabrikens nya snickeri i Väddö. Epoken Bro är därmed slut.

Emil, pensionären

Efter ett rikt och omväxlande yrkesliv fyller slutligen även Emil 65 år.

Med ålderns rätt och med gott samvete, möjligen lite ovilligt, tar han ett steg tillbaka, åtminstone från skivaffärerna.

Hela tiden fram till sin död 1969 finns han dock kvar i bakgrunden - köper och säljer och odlar gamla affärskontakter.

Pensionären Emil Pettersson vid sin stora
Ford V8 med solskydd och extra strålkastare.