Strax före andra världskriget finner vi åter Emil
Pettersson i skiv-branschen, nu tillsammans med sonen Harry
Svalfors. Det gick inte att importera denna av många så
efterlängtade vara. Entreprenören Emil ser möjligheterna från sin plats i
styrelsen för SGI, Svensk Grammofonindustri.
Inga som helst papper finns kvar från denna tid. Följande
formella uppgifter har vaskats fram ur Bolagsverkets
arkiverade handlingar. Läs
här om själva fabriken.
SGI Malmö
AB Svensk Grammofonindustri (SGI) bildades formellt
den 30 oktober 1937 i Malmö,
"till ändamål att driva fabriks- och handelsrörelse jämte
annan därmed förenlig verksamhet", som det står i
registreringsbeviset. Aktiekapitalet var 5.000 kr och en
interimsstyrelse tillsattes, så länge.
Månaden innan hade Emil Pettersson låtit ge ut en första i en
serie av stenkakor på skivmärket
Toni,
vars skivor sedan något år pressats på ett företag i
Malmö som drevs av disponent Tage Andersson. Han hade
tydligen expansionsplaner.
SGI Upplands-Bro
Sommaren 1938 köptes det troligen skräddarsydda
aktiebolaget SGI av disponent Andersson. Aktie-kapitalet ökades
till 120.000 kr och SGI köper ett gammalt mejeri i
Upplands-Bro, enligt uppgift "för att komma närmare
skivmarknaden". Tillverkning och personal flyttas från
Malmö till den nya skiv-fabriken.
Tage och Emil kände väl varandra och i mars 1939 hade
"fabrikörerna Emil Pettersson och Harry Svalfors", Emils
son, tagit plats i SGI och dess styrelse. Aktiekapitalet höjdes
dock inte
- bransch-kunskapen skulle väl bli deras bidrag.
Emil hade ju upplevt vad avspärrningarna under första
världskriget innebar i form av möjligheter och hade säkert
för avsikt att positionera SGI som en de stora skivpressarna i
Sverige. Det kan inte ha varit lätt. Man gick in i 1940 års
verksamhet med en från starten 1936 balanserad förlust på
45.000 kr (i dagens värde 1 milj kr). Där låg man kvar de
närmaste tre åren vars försäljningssiffror ändå steg från
100' till 250' (motsvarande 4,5 milj kr). Stora
investeringar i maskiner gjordes också. Det egna skivmärket
Toni gick snart i konkurs, trots påståendet på skivmappen.
Disponent Andersson bodde kvar i
Malmö men i maj 1942 beslöts att "styrelsen skulle
hava sitt säte i Bro socken av Uppsala län", med
postadress Bro. Men eftersom ingen av styrelsens tre ledamöter bodde
i Bro måtte "sätet" vara fabrikens
övernattningslägenhet. Emil hade dock byggt en sommarstuga i
Härneviområdet där man också hjälpte de anställda att få
egnahem byggda, i det som kom att kallas "Chicago".
Först nyåret 1947 registreras
att den numera vice verk-ställande direktören Tage
Anderssons hemvist har blivit
Stockholm.
Oro i styrelsen
Påföljande nyår avgår VD Petterson ur
styrelsen och in träder
ingenjör Carl Fredrik Rubin, med frun som
suppleant. Om dessa vet vi ingenting.
Redan 1949 ersätts herr Rubin av advokaten Nils Erik
Harald Mossberg. Postadressen är nu Vasa-gatan 26 i Stockholm.
Det stämmer bra med en gammal anteckning om att "Harry sitter i
fint kontor" på Vasagatan.
Vid årsskiftet 50/51 blir också fru Rubin ersatt som
suppleant - av ytterligare en advokat, Lars Erik Forsman!
Emil sitter åter i styrelsen men VD är nu Tage
Andersson. Bolagets adress är Bro.
Två år senare,
29/12 1952, låter Emil och Harry lösa ut sig
för pengar som antagligen bättre be-hövdes i
Ramonafabrikens nya snickeri i Väddö. Epoken Bro är därmed
slut.
Emil, pensionären
Efter ett rikt och omväxlande yrkesliv fyller slutligen
även Emil 65 år.
Med ålderns rätt och med gott samvete,
möjligen lite ovilligt, tar han ett steg tillbaka,
åtminstone från skivaffärerna.
Hela tiden fram till sin död 1969 finns
han dock kvar i bakgrunden - köper och säljer och odlar gamla
affärskontakter.
Pensionären Emil Pettersson
vid sin stora
Ford V8
med solskydd och
extra strålkastare. |
 |
|