Emil Pettersson och Farrehuset

HOME

Första världskriget rasar. Emil fyller snart 30 år, slår sig ihop med William Farre, Norges då största musikhandlare, och bygger det så kallade "Farrehuset" i Sundbyberg.

"1916 slutade Emil (efter 10 år hos C J Johansson musikhandel) och blev disponent i en musikaffär, AB Farre, Birger Jarlsgatan 1", skriver Emil. Affären hette faktiskt Svenska Musikaffären. Aktiebolaget bildades först 1919.

Farrehuset, Vattugatan, Sundbyberg, före 2007  Emil fortsätter:
 
"Vid ett tillfälle kom han att föreslå herr Farre att tillverka musikinstru-ment i Sverige. Det var under första världskriget och besvärligt med import. Han fick i uppdrag att köpa tomt och bygga fabrik i Sundbyberg. När allt var färdigt kom Farre på besök. Allt bra, tomten köptes och fabrik byggdes."

Köpet för 58.000 kr gjordes våren 1917 och bygget startade genast. Detta och mycket annat är beskrivet i Egil A. Gundersens (Norge) bok om William Farre.

"Farrehuset"  på Vattugatan 6, anno 2006, innan det blev brf "Pianofabriken" .

 I boken citeras också ur en höstartikel i Sundbybergs och Solna Tidning/Stockholms Förstadsblad. Det i artikeln nämnda "Dagmar-hemmet för sjuka barn" drevs 1903 - 1910 av Kristna sedlighetsföreningen vars ordförande var baptistpastorn John Hedberg, "Fattigprästen på Söder", som Emil kände. Han var ju själv baptist.

En för såväl Sundbyberg som hela Sverige ny industrigren har i dagarna kunnat vidtaga en vacker utvidgning från små obetydliga lokaler till egen fastighet i tre våningar. Det är Farres musikinstrumentfabrik i Sundbyberg, som helt kort tid bott härstädes, nämligen i Presstorp i några sammanslagna butikslägenheter.
[Bröderna Farre] inköpte två tomter vid Fågel-sången och Eliegatan, en av dessa det förut-varande Dagmarhemmet.
Här vidtogs då genast grundgrävning till ett nytt fabrikshus, vettande åt Fågelsången och omfattande tre våningar med en fasad av 30 m och djup 15 m.


Esplanaden år 1913, med missionskyrkan, vattentornet och det stora kvarteret Presstorp. I två små lokaler på
nr 17  längst upp t.v. etablerar sig William Farre år 1916.

Från Norge har nu hitflyttats den där bedrivna fabrikationen, som uteslutande förlägges till Sundbyberg. Arbetschef i Sundbyberg är hr Emil Pettersson.
Fabriken är den enda i Skandinavien för tillverkning av handklavér, talmaskinen Pathéfon, med kulspets i stället för nål [spherical tipped saphire stylus, enligt länken], fioler m.m.
Å nedre botten äro snickerisal och maskinsal anordnade. I våningen ovanför sker samman-sättningen av instrumenten.
Pathefonen är en talmaskin som man ägnar stor omtanke åt. Egen tillverkning av plattor skall anordnas, nytt för Sverige, med inspelning av orkester- och sångnummer. Härför är i tredje våningen byggd en stor inspelningshall, där man en gång skall vara redo att mottaga de för-nämsta krafter. Stora utvidgningsmöjligheter föreligga inom den nya fabriken härstädes.
Vid [invignings]festen i lördags utfördes musik för fiol och klavér, fiol och violoncell, piano samt orkester, huvudsakligen av personalen. Kaffe och frukt serverades och tal hölls av disponenten [Emil] Pettersson.

I en artikel i samma tidning, redan juni 1917, sägs det att Emil firat sin 30-årsdag på fabriken, "uppvaktad av personalen med dragspelsmusik samt lyckönskningstal av hr. Gillberg" (släkting, som tydligen följt med Emil från musikaffären i Gamla Stan).

Om fabriken skriver Emil:

Farre i Sundbyberg

 

"Tillverkning var huvudsakligen 'Pathéphone-skåp' som exporterades två vagnslaster i taget till Norge, byggda av 25 snickare. 'Berömda violiner' byggdes av 6 personer och dragspel av 5-6 personer. Man hade tre förmän, sex man på kontor och lager. Högsta antalet anställda var 65 personer."

Ovan nämnde "herr Farre" hade öppnat en mängd musikaffärer i Norge och satsade nu stort även i Sverige. Det blev till slut 25 affärer. Efter-mälet handlar dock mest om "Farres trekkspill" av vilka ett exempel syns till höger.

Farre räknas också som skolemusikkorpsens fader i Norge. De styva notblad som marscherande blåsorkestrar gärna spelar från kallas för övrigt Farrekartonger.

Stiftask till talmaskiner


Dragspel av märket Farre
 

Svenska dragspelare har berättat att kvalitén på dragspelen var något ojämn och att man hade svårt att hävda sig mot bättre (och billigare) svenska spel. Emil fortsätter lite försiktigt: "När första världskriget var slut var det icke räntabelt längre med musik-industri."

Den bistra sanningen är att Farre till slut skulle gå i pampig konkurs 28/11 1923, med skulder på för den tiden fantastiska över en miljon NKR (enl ovan nämnda bok). Men redan två år innan hade Emil slutat hos Farre och öppnat eget på Götgatan i Stockholm. Han hade nog förstått vartåt det lutade.

Läs mera här om det aktuella kvarteret Stiftelsen i Sumpan.

Till grammofonbranschen