Skivfabriken i Bro |
Svensk Grammofonindustri, kort historia"Gamla brobor talar fortfarande om mejeriet, när de menar grammofon-skivefabriken som ligger alldeles intill järnvägen."Så skriver man i en av de många intervjuer med gamla ortsbor som Bro hembygdsförening ställt samman i ett antal skrifter. Dessa röster från ett fjärran yrkesliv får här göra sig hörda, i ett försök att kort beskriva ett av den svenska skrivbranschens stora företag. "Det var AB Svensk Grammofonindustri som förlade sin tillverkning av grammofonskivor till det gamla mejeriet. Här gjordes otroliga mängder 78-varvsskivor av märkena Sonora, Husbondens röst, Columbia med flera märken. Vägnamnet Stenkakevägen erinrar om den tiden."
Tage Andersson i Malmö hade påbörjat tillverkning av stenkakor redan innan han okt 1937 bildade AB Svensk Grammofonindustri (SGI). 1939 flyttades tillverkningen till Gamla mejeriet vid järnvägsstationen i Bro. Personal följde med dit men Andersson själv stannade kvar i Malmö. Ledningen av bolaget och fabriken utökades med Stockholmsfabrikörerna Emil Petterson och Harry Svalfors, Emils son. De hade med sig den branschvana som behövdes, från Ramonafabriken. Emil hade upplevt vad avspärrningarna under första världskriget innebar i form av möjligheter. Inför andra världskriget fann man sig nu positionerade som en av de tre stora stenkakepressarna i Sverige, med eget stort vals- och knådningsverk för framställning av pressmassan, bestående av kimrök och shellack.
I januari 1942 sålde Andersson SGI till sina två kompanjoner. Emil skriver lakoniskt till sin dotter i Småland: "På onsdag skall vi avsluta köpet av Bro-fabriken. I Bro går det bra, vi tro oss om att leverera 50 000 skivor under februari. 29 anställda. 4 hus i Bro har vi nu under tak. Inflyttningarna börjar i mars [1942]." Tempot var högt och jämnt - enligt senare brev hade man under februari året efter levererat 44 000 skivor. SGI och Chicago
En gång i början av 1950-talet fick er webmaster, Emils sonson, följa med till Bro i direktör Petterssons stora Ford V8 för att inkassera avbetalningar. Det gjordes personligen vid låntagarens dörr, under övliga artighets-betygelser. I bouppteckningen tio år senare fanns ett sista lån upptaget som en fordran på 12 000 kronor! Ur intervjun med Ivar Berg, i samlingen "Ortsbor berättar" från 1983, hämtas några glimtar från denna stenkaketid:  "Det
fanns en kvarn, som malde ned gamla shellackskivor, s k stenkakor.
Alla skulle ha olika kvaliteter på sin massa och blandningen
var svår. Husbondens Röst hade bäst kvalitet.
Ivar arbetade med blandningen, som bestod av 50% pulver och 50% gamla skivor. Blandningen lades ut i valsarna till en kaka på 3 centimeter. Man tog kakan på armen och förde in den i nästa valsverk, där den pressades ut till 3 millimeter. Den nya kakan skars i mindre bitar och lades på ett värmebord, där skivan sedan pressades mellan två etiketter. Sedan kyldes skivorna. De förvarades mellan pappskivor. Trycket fick man av en ångmaskin som eldades med ved. Vi gjorde 10.000 skivor per dag 1947. Under någon period kördes treskift. Man gjorde sina egna matriser och från början hade man tryckeri och gjorde egna etiketter. Bolagen höll med konvoluten. Bolagen gjorde inspelningen på vaxskivor. De kunde hyvla av dem och använda den flera gånger. Skivan skyddades av en silverhinna. I ett galvaniskt bad omvandlades det till en kopparskiva. Den första skivan kallades Fader. Europafilm experimenterade så att vi så småningom kunde göra nickelmatriser. Det gick mycket fortare." Ivar arbetade i 25 år på fabriken, medan Emil och Harry redan 1953 hade lämnat Svensk Grammofon-industri för gott. Hur blev det sedan? Tage Andersson fortsatte verksamheten in i vinyltiden. I mitten av 1970-talet såg Nynäs Petroleum en möjlighet att kunna använda vissa av sina restprodukter för tillverkning av grammofonskivmassa industriellt, även andra plastprodukter. Man köpte in sig i SGI, experimenterade i fabriken och lät till och med dra in järnvägsspår på Bro-tomten. Men det blev ingenting av det hela och pengarna rullade. Vid nyåret 79/80 hade släkten Andersson tröttnat och drog sig ur. Nynäs likviderade AB Svensk Grammofonindustri så sent som 1997. Redan 1983 hade man emellertid fått möjlighet att köpa tillbaka själva fabriken i Bro - för 1 kr. Torbjörn och Susanne Andersson startade om, nu med företaget Audiodisc, som skulle tillverka singlar, LP-skivor och musikkassetter. Och här kunde man fortfarande få även stenkakor pressade! 2006 flyttade Audiodisc till Bålsta. Tomten i Bro köptes av kommunen som nu har rivit allting.
Har Du mer att berätta, kanske till och med gamla svartvita foton från fabriken? |
Bolaget hade alltså köpt mark vid Skolvägen och gav
lån till anställda som ville ha en tomt att bygga hus
på. Området, i skogsbacken norr om Härneviskolan, kom med tiden
att kallas Chicago.