Skivfabriken i Bro

Historien om Svensk Grammofonindustri

"Gamla brobor talar fortfarande om mejeriet, när de menar grammofonskivefabriken som ligger alldeles intill järnvägen."

Så skriver man i en av de många intervjuer av gamla ortsbor som Bro hembygdsförening ställt samman i ett antal skrifter. Dessa röster från ett fjärran yrkesliv får här göra sig hörda, i ett försök att kort beskriva ett av den svenska skrivbranschens stora företag.

"Det var AB Svensk Grammofonindustri som förlade sin tillverkning av grammofonskivor till det gamla mejeriet. Här gjordes otroliga mängder 78-varvsskivor av märkena Sonora, Hus-bondens röst, Columbia med flera märken. Vägnamnet Stenkakevägen erinrar om den tiden." Bro Hembygdsförenings bilder inför rivningen 2007

Tage Andersson i Malmö hade påbörjat tillverkning av stenkakor redan innan han okt 1937 bildade AB Svensk Grammofonindustri (SGI). 1939 flyttades tillverkningen till Gamla mejeriet vid järnvägsstationen i Bro. Personal följde med från Malmö men Andersson själv stannade kvar där. Ledningen av bolaget och fabriken utökades med Stockholmsfabrikörerna Emil Petterson och Harry Svalfors, Emils son. De hade med sig den branschvana som behövdes, från Ramonafabriken. Emil hade upplevt vad avspärrningarna under första världskriget innebar i form av möjligheter. Inför andra världskriget hade man positionerat SGI som en av de tre stora stenkakepressarna i Sverige, med stort vals- och knådningsverk för framställning av pressmassan, bestående av kimrök och shellack. Fyra pressar drevs av en ångpanna som man snart fick lov att bygga till.

"25-30 personer var anställda vid företaget, när man omkring 1947 producerade ca 10 000 s k sten-kakor om dagen. Man klarade av praktiskt taget allt som hade med skivtillverkningen att göra, till och med etiketterna. Från inspelningsstudion kom en vaxskiva, som först måste försilvras, innan man kunde börja massframställningen. 1942-43 uppfördes ett antal personalbostäder till fabriken i skogsbacken norr om Härneviskolan." Det som här kallas personalbostäder var nog snarare egnahem. Bolaget köpte marken vid Skolvägen och lånade sedan ut pengar till de anställda som ville köpa tomt och bygga hus i området som kom att kallas Chicago. En gång i början av 1950-talet fick Emils sonson följa med till Bro i direktör Petterssons stora Ford V8 för att ta upp avbetalningarna. Det gjordes personligen vid låntagarens dörr. I boupp-teckningen långt senare fanns ett sista lån upptaget som en fordran på 12000 kronor!

Ur intervjun med Ivar Berg, i samlingen "Ortsbor berättar" från 1983, hämtas några glimtar från denna stenkaketid:

"Det fanns en kvarn, som malde ned gamla shellackskivor s k stenkakor. Alla skulle ha olika kvaliteter på sin massa och blandningen var svår. Husbondens Röst hade bäst kvalitet. Ivar arbetade med blandningen, som bestod av 50%  pulver och 50% gamla skivor. Bland-ningen lades ut i valsarna till en kaka på 3 centimeter. Man tog kakan på armen och förde in den i nästa valsverk, där den pressades ut till 3 millimeter. Den nya kakan skars i mindre bitar och lades på ett värmebord, där skivan sedan pressades mellan två etiketter. Sedan kyldes skivorna. De förvarades mellan pappskivor. Trycket fick man av en ångmaskin som eldades med ved.

Nutida vinylpress med matris

Vi gjorde 10.000 skivor per dag 1947. Under någon period kördes treskift. Man gjorde sina egna matriser och från början hade man tryckeri och gjorde egna etiketter. Bolagen höll med konvoluten.

Bolagen gjorde inspelningen på vaxskivor. De kunde hyvla av dem och använda den flera gånger. Skivan skyddades av en silverhinna.
I ett galvaniskt bad omvandlades det till en kopparskiva. Den första skivan kallades Fader. Europafilm experimenterade så att vi så småningom kunde göra nickelmatriser. Det gick mycket fortare."

Ivar arbetade i 25 år på fabriken, medan Emil och Harry redan 1953 hade lämnat Svensk Grammofonindustri.

Hur blev det sedan?

Tage Andersson fortsatte verksamheten in i vinyltiden. I mitten av 1970-talet såg Nynäs Petroleum en möjlighet att kunna använda vissa restprodukter för tillverkning av grammofonskivmassa industriellt men även andra plastprodukter. Man köpte in sig i SGI, experimenterade i fabriken och lät till och med dra in järnvägsspår på Bro-tomten. Det blev inget med detta. Pengarna rullade. Vid nyåret 79/80 hade släkten Andersson tröttnat och drog sig ur. Nynäs likviderade AB Svensk Grammofonindustri så sent som 1997.

Redan 1983 fick man emellertid möjlighet att köpa tillbaka fabriken i Bro för 1 kr. Torbjörn och Susanne Andersson startade om, nu med företaget Audiodisc som skulle tillverka singlar, LP-skivor och musikkassetter. Och man kunde fortfarande få stenkakor pressade!

2006 flyttade Audiodisc till Bålsta. Tomten i Bro köptes av kommunen som nu har rivit allting. När Emils sonson till slut körde dit för att fotografera den gamla skivfabriken för denna sida, höll man just på att gräva bort de sista resterna av grunderna . . .

Har Du mer att berätta eller till och med gamla svartvita foton från fabriken?